Kära, kära vänner

Hej.
 
Det är så att en gång i tiden så var jag en directioner, och nu så är jag inte det längre. Jag vet talesättet "Once a directioner, always a directioner", men jag kan inte riktigt hålla med där.
 
När folk lämnar en fandom så är det oftast att de växer ifrån sina idoler. De orkar inte kolla igenom deras instagram en gång till eller deras twitter, men så var det inte med mig. Detta hände över en natt. Jag bara vaknade upp och fattade att jag borde inte lägga ner all min tid på fem killar som (let's face it) aldrig kommer veta vem jag är. Vi kan drömma, vi kan skriva fanfics och imagines, men låt oss ha det i bakhuvudet att nää. Det kommer aldrig bli jag som gifter mig med Harry Styles.
 
Det är jobbigt och det är svårt, men jag kom på att det är såååå värt det. Vad har One Direction-killarna gjort för mig? Jo, de har fått mig att le tusen gånger och skrattat så jag nästan har svimmat minst 100 gånger. Ja men vet du vad? Det finns andra sätt att få mig att le på och jag vill inte betala all min tonårstid och hela mitt sociala liv för att jag bara måååååste kolla in One Directions nya video.
 
Jag erkänner - det var jobbigt att radera alla bilderna, man blir sugen att kolla in videon "Behind The Scenes - Best Song Ever", men jag känner också att nu räcker det. Jag har spenderat nästan all min tid från september 2012 - juli 2013 på dessa killarna och jag orkar inte mer. Jag orkar verkligen inte mer.
 
Jag gick in i en affär igår och så spelades "Live While We're Young". Jag blev arg. Jag ville gå ut därifrån. Jag vet inte varför men jag blev så fruktansvärt irriterad. Jag älskar fortfarande låtarna, jag älskar deras sound och sådär - men jag kan inte lyssna på det längre. Det är över nu.
 
Jag vet att vissa av er kommer antagligen att bli arga på mig, eller något liknande, men ni kanske också reagerar så för att detta är sanningen. Face the truth och förstå att dessa killarna har ingen rätt till all din tid och de har inte rätt att ta bort ditt sociala liv. Tänk efter en extra gång idag och fundera på vad de verkligen gör med dig. Jag har hört många som har sagt att One Direction har räddat deras liv. Det tvekar jag inte en sekund på. Visst fick man vissa förhoppningar på att man verkligen var vacker när man lyssnade på What Makes You Beautiful för första gången. Mina tankar var precis såhär:
 
"men så kanske det är! Jag är vacker för att jag inte vet om det... hoppashoppashoppas!!!" 
 
Jag säger precis som pojkarna så många gånger har sagt till oss; vi alla är vackra, kanske vi vet det,kanske vi inte vet det, men vi alla är det på vårt egna vis.
 
Ta inte åt dig av det jag har skrivit, det är mina egna tankar och det är min historia med killarna. Jag har haft många fangirl-attacker och jag vet hur det känns att tycka om dessa killarna så himla mycket. Men efter min senaste fangirl-attack så kände jag mig så fruktansvärt tom. Det kändes inte bra. jag bara visste hur fel det var, och hur jag borde göra något med mitt liv istället för att skriva en blogg om några killar som är hur kända som helst. 
 
och det är just därför det inte kommer att komma några mer kapitel här på denna fanficen. Vill du läsa färdigt den så finns den på engelska här:
http://www.wattpad.com/story/5633570-i-don%27t-dare
 
och en annan berättelse som är uppföljaren av denna finns här (också engelska):
http://www.wattpad.com/story/6310655-don%27t-let-me-go-sequel-to-%27i-don%27t-dare%27
 
Tack för att du läste, och tack för att du förstår mig även om du inte känner som jag.
 
hälsningar - En f.d. directioner .