Kära, kära vänner
Chapter 7
Kapitel 7
ZAYNIE: ”hi aub!:* heard u had the house to yourself, mind if the lads and I come over? Xxx”
Me: ”Sure. Mom and dad are gone so it's fine! Don't invite more people though... xxx”
ZAYNIE: ”sure. See ya xxx”
Fredagskväll och jag planerar att ha en kväll tillsammans med killarna. Detta kommer bli en grym kväll för när jag och killarna är tillsammans så kan det inte bli något annat. Tio minuter efter att jag hade fått sms:et från Zayn så stormade de in i huset med massa snask och läsk. Vi skulle tydligen inte bara ha kul ikväll, vi skulle bli tjocka också.
”You didn't bring nandos?!” nästan skrek Niall av panik till Liam.
”No... We decided to not bring nandos today because...” han hann inte ens avsluta meningen.
”WE MUST HAVE NANDOS” Niall var nästan panikslagen och hans andhämtning började. Jag har aldrig sett någons kärlek till mat så tydlig förut. Men han var så söt.
”fine, but you'll have to go get it yourself” sa Liam och vände sig om för att gå och lasta av allt annat det hade köpt i köket.
”I'll drive him” sa Harry och snurrade nyckeln skickligt runt sitt finger en gång innan han drog på sig sin jacka. Niall var hack i häl och snart var de ute genom ytterdörren igen. Jag kände mig lätt besviken då Harry precis hade lämnat. Även fast jag visste att han kom tillbaka om en 20 minuter, så ville jag ändå ha honom här hela kvällen. Han är trots allt min crush.
Men så snart Harry och Niall var försvunna så började frågorna.
”How's it going?”
”Did he ask you yet?”
”who's this Jason guy?”
Jag kunde inte låta bli att tänka att de var som en hög fjortistjejer. De stod runt mig och bara stirrade på mig medan de väntade på att jag skulle svara. Tjena vad söta de är.
”Alright! Calm your tits ladies!”
det fick dem alla att kolla på mig med en uttråkad blick, men jag däremot tyckte att mitt skämt var väldigt bra. De väntade fortfarande på att jag skulle svara på deras frågor, så jag började:
”Liam, it's not going good. Zayn, no he didn't ask me and Jason is this guy that Harry talked to about asking me to prom” muttrade jag och krossade mina armar över mitt bröst.
”Harry fixed you a date to prom?!” sa de alla samtidigt i samma höga ton som om de inte trodde det. Okej, när blev dessa killarna 14-åriga tjejer?
”Yes! He is stupid and annoying... I just don't understand why he can't see the truth!” jag var så frustrerad. Varför kan han inte bara vara som andra vanliga killar och fatta hinten! Jag visste att han kanske inte var jättesmart och så, men han borde ändå se mina hintar. Usch vad jag hatar honom just nu.
”Okay. That's it. We're doing it” sa Zayn och tog bestämda steg mot trappan.
Vänta va?
”Doing what?” frågade jag honom samtidigt som både jag, Liam och Louis började följa efter honom in på mitt rum.
”A make over. I don't care what you say Aub, we're doing it. He's going to see how beautiful you really are.”
”You're saying I'm not beautiful now?” sa jag och tittade på honom medan han började rota i alla lådor efter mina skönhetsprylar jag hade fått genom åren men aldrig haft tid eller ork att börja använda.
”That's not what he meant. Zayn thinks you are really beautiful, what he will do is just to exaggerate it” förklarade Louis för mig och tryckte ner mig mot en vit pall som stod i mitten av mitt rum.
”I'll call Niall so he can drag out the time at nandos” Liam tog upp sin telefon från sin ficka och började leta efter Niall i sin kontaktlista.
”Now let's get this party started” sa Zayn och började borsta mitt hår. För en sekund så var jag riktigt rädd. Zayn kan göra vad som helst med mig. Han tycker om Perrie väldigt, väldigt mycket och hon har just nu lila hår. Tänk så...
förstör han allt?
Chapter 6
Jag var helt ensam, letade igenom mitt skåp, försökte för en gång skull få ordning på det. Det var helt fullt av gamla prov, läxförhör och en hel del böcker. Jag var helt inne i mitt skåp, så jag hoppade till lite när jag kände en liten knackning på min axel.
"Hi, I'm Jason" sa en kille som jag aldrig hade sett förut. Han hade svart hår, var ganska mycket längre än mig och han hade det här perfekta bländande leendet. Hans bruna ögon var oemotståndliga och allt jag ville var att krama honom. Men jag höll mig borta. Jag är ju faktiskt ganska van vid att hänga med snygga killar, ta bara Harry till exempel.
"Hi, I'm Aubrey" svarade jag och granskade honom ännu en gång. Plötsligt så verkade han lite blyg, han tittade mot marken och kliade sig i nacken lite grann och sedan harklade han sig, som om han skulle säga något, men han höll sig för att göra det. "Can I help you with something?" frågade jag misstänksamt och försökte hjälpa honom en bit på vägen. Han gav mig ett lite nervöst leende innan han sa:
"Well, about two weeks from now, prom is coming up and I know that this is the first time we talk, and that this sounds really weird but... would you like to be my date?"
Nu fattar jag.
Nu landar det.
Den här killen kom inte till mig för att han tyckte jag såg intressant ut. Han kom inte till mig för att han tyckte jag kanske såg bra ut. Nejnej. Han kom till mig för att Harry hade frågat om han kunde bjuda mig till balen. Så typiskt. Så himla typiskt. Min crush hittar en annan kille som han vill att jag ska ha en crush på, för han vill bli av med mig. Så typiskt. Så himla typiskt.
Men helt ärligt så pallar jag inte bry mig. Harry kommer väl ändå gå med Julie?
"I'd love to" svarade jag honom och hela hans ansikte lystes upp. Att svara ja var nästan värt det bara för att se honom så glad. Han var väldigt snygg den här killen och det kunde ingen neka.
"Great! That's awesome! Maybe we should get to know each other better before prom so I was just thinking..." han försökte få fram orden på ett bra sätt, men jag visste redan vad han tänkte på.
"...that a date would be nice?" jag kunde inte motstå att le, för han var så gullig. Han betedde sig som vi var på högstadiet.
"Yeah! Only if you want to of course, how do you feel about it?" han tittade på mig genom sina långa ögonfransar och utan att jag visste varför så började mitt hjärta bulta fortare. Shit vad han var snygg när han gjorde så.
"I'd love that too. I'll see you around then?" Jag stängde mitt skåp och fick en sista nickning från honom innan vi gick skilda vägar. Jag skyndade mig bort mot matsalen, innan de stängde så jag kunde få i mig lite mat innan nästa lektion börjar. När jag hade tagit min mat så gick jag och började leta efter killarna och snart så såg jag dem, men det var bara Harry och Louis som satt vid vårt bord.
"Hey where are the others?" sa jag och satte mig bredvid Louis och framför Harry.
"They got in trouble for sneaking out of class. Nothing biggy this time" Jag nickade bara och började pilla på min mat med en plastgaffel. Ena taggen på gaffeln bröts då potatisen var så hård.
"What took you so long to get here?" sa Louis och gav mig en misstänksam blick.
"Well this guy asked me to prom..." började jag och Louis började plötsligt skratta högt ut i luften. Både jag och Harry kollade konstigt på honom.
"Poor guy! Being rejected! By Aubrey!!!" han skrattade på och Harry flinade lite med.
"Well thank you Louis, but for your information I accepted his offer" svarade jag och gav honom en sur blick. Hans skratt försvann plötsligt och hans ögonbryn skrynklade ihop sig. Han kollade två sekunder på mig och sedan en hundradels sekund på Harry och sedan tillbaka till mig. Han försökte fråga mig om det var Harry som hade frågat mig, men jag skakade på huvudet. Tack och lov var Harry väldigt fokuserad på sin mat för tillfället.
"Then who did ask you to prom?" frågade Louis och jag märkte att han nästan var lite sur på mig för att jag bara hade gett upp Harry sådär.
"His name is Jason and Harry knows more about him than I do" svarade jag och fortsatte att äta mina stenhårda potatisar.
"Oh really? and how many times have you talked to him before?" nästan skällde Louis på mig.
"Wow, dude chill a bit! Why are you so upset about this anyway?" sa Harry, lite förvånad.
"Let's just say that I know more about her than you do" med det tog Louis sin bricka och gav sig av. Han lämnade Harry och mig i en pinsam tystnad. Harry stirrade efter Louis med sin mun lätt öppnad i förvåning. Sedan så tittade han ner på mig, där jag försökte se oskyldig ut, som jag såklart failade med.
"He knows more then I do?" jag vågade inte ens titta in i hans ögon. Jag ville inte möta hans dömande blick, så jag stirrade ner på min tallrik och bara nickade sakta. "Exactly what is it that you are hiding from me?" hans ton sa att han inte brydde sig så mycket, men man hörde också att han var sårad över att Louis visste grejer som han inte gjorde. Han var sårad, för det är alltid jag och Harry som har varit närmast. Vi har berättat allt för varandra innan, men min crush på honom var en sak som jag kunde skriva på listan: "Saker jag inte får berätta för Harry".
"Harry, I'm sorry but..." jag kunde inte avsluta meningen. Att avslöja för Harry att jag hade saker jag inte kunde berätta för honom gjorde mer ont i hjärtat än vad jag trodde det skulle göra. Tydligen kände han likadant.
"But what?!" frustrationen var klar i hans röst och han var riktigt otålig för att höra vad det var jag gömde. För första gången så lämnade mina ögon min tallrik och jag tittade på Harry och hans blick var sårad av någon anledning. Jag öppnade munnen sakta för att tala:
"I don't dare"
Chapter 5
Chapter 4
"Just fine I guess, don't have a date for prom yet but... Guess I'll figure it soon..." Jag försökte få honom att fatta att jag ville gå med honom, men han var blind som vanligt. Men jag måste få honom att fatta att han ska bjuda mig innan han bjuder den där dumma Julie. Jag hatar att se Harry med andra tjejer, det får mig att känna mig så friend-zoned, vilket jag också är.
"Oh, that will be fine. There is always someone desparate enough" sa han och blinkade med ena ögat mot mig och jag dog på insidan.
Sluta klaga. Skulle inte du också dö på insidan om Harry freaking Styles blinkade mot dig? Just det.
"Do you know anyone in particular that is deperate enough to go with a pig like me?" Jag försökte få honom att kalla mig vacker genom att kalla mig själv en gris, men - såklart - så failade jag.
"Well, there's this guy called Jason. He's quite nice, he's in my chemistry class and he looks quite good too. I can talk to him about asking you if you'd like?" Jag stirrade på honom ett ögonblick för hans tröghet, innan jag rycktes tillbaka till verkligheten.
"Yeah! That'd be great, thanks" just nu, stod vi utanför våra hus och var redo att skiljas åt. Jag vinkade till honom innan jag sa: "Bye! See you tomorrow!" Jag fattar bara inte hur han inte kan fatta hur mycket jag faktiskt tycker om honom. Att han inte bara förstår vad jag alltid hintar till.
Jag kallade mig själv en gris, hej, kalla mig vacker.
Jag frågade honom om han visste någon kille som var desperat nog att bjuda mig till balen, hej, säg att ingen kille skulle vara desperat för att gå med mig och SÄG ATT DU KAN BJUDA MIG.
Åh kära tider, Harry Styles måste vara blind eller något.
_______________________________________________________
Hej! Jag bara undrar om ni har några idéer till denna fanficen? Något som skulle kunna göra den ännu bättre? Ha det sådär skitbra nu och säg gärna vad ni tycker :D
Chapter 3
Imorgon är det sista dagen!
Ville bara påminna om att imorgon är det sista dagen som man kan vara med i header tävlingen! Jag tackar så hemskt mycket för de bidragen jag har fått in, alla har varit väldigt fina! Imorgon väljs dock en vinnare, och den vinnaren kommer bli en lycklig vinnare!
Fortsätt att redigera, det finns ingen begränsning för hur många bidrag ni får skicka in.
Tack på förhand!
xoxoxo
nelliebellie <3
Chapter 2
Vad jag hatar den stora massan i ett enda rum, alla hungriga och giriga över att få sin mat. De är så hungriga att de inte ens skulle bry sig om de skvätte ner dig med hela sin middag. Nu hände inte det - tack och lov - men det var nära. För nära.
"AUBREY! Over here!" Jag hörde Zayn's röst över allt annat buller och bång och så gick jag mot mina favoritpojkar så fort jag kunde utan att tappa min mat.
"Hey, sit here" sa Louis och slog lätt på platsen bredvid sig. Han ville att jag skulle sitta bredvid honom, vilket också betydde att jag skulle sitta bredvid Harry. Så smidigt och snyggt som möjligt så slank jag ner på platsen emellan dem.När jag sedan tittade upp så mötte jag fyra killar le mycket fånigt mot mig för att jag satt bredvid Harry. Jag gav dem alla en min som sa att de skulle sluta, men de bara log mot sin mat istället.
"Hey, Harry. I heard Aubrey is going on a date" mina ögonbryn åkte till mitt hårfäste när jag hörde den meningen komma från Nialls mun.
Va?
Jag ska inte gå på en dejt med någon förutom Harry, och han har inte ens frågat mig! Än...
"With who?" Harry vände sig mot mig och jag gick vilse i hans vackra ögon. Han frågade vem jag skulle gå på dejt med, och jag tog den första människan som ploppade upp i mitt huvud...
"You"
Facepalm.
Seriöst Aubrey?! Han skulle väl veta om han hade bjudit ut dig! Åh vad trög du är! Harry gav mig en blick som om han inte riktigt förstod vad jag menade och jag förstår att han inte fattar.
Shit jag måste rädda mitt eget skinn här.
"You... Have something there" jag fäste mina ögon på hans tröja och slickade lite på mitt finger innan jag låtsades ta bort en fläck på hans tröja som inte var där. "See, gone! Everything is fine!" Jag skrattade ett nervöst skratt och tog min vattenflaska och drack lite innan jag sa något ännu dummare eller pinsammare.
"But who are you going with?" Harry kollade forskande på mig. "Who's your crush?" Det irriterande smilet kom tillbaka innan han slog mig lekfullt på armen.
"I'm going with..." Började jag, men jag gick vilse i hans ögon igen...
"With me" sa Liam som om det vore det mest normala någonsin.
"With you?" Harry pekade med ett osäkert finger bort mot Liam och tittade fram och tillbaka på mig och Liam och jag märkte tydligt att han inte trodde på oss. För att spela med i scenen, så nickade jag ivrigt med huvudet och gav Liam ett leende som skulle föreställa flörtigt. "So Liam is your crush?" Harry lyfte på ett ögonbryn samtidigt som han kollade misstänksamt på mig.
"Uhuu. He is" sa jag, och försökte låta så övertygande som möjligt, men det funkade nog inte riktigt.
"Okay" sa Harry och vände sig mot sin mat igen. "Wish you guys the best and all the luck in the world" han gav oss ett uppriktigt glatt leende som om han verkligen menade vad han sa.
Men åååååååh.
Det var inte såhär det skulle bli.
Varför brydde han sig inte?
Varför blev han inte avundsjuk?!
Han borde slå Liam på riktigt nu (inte för att jag vill det men...)
Uugh. Harry du är för komplicerad för mig.
I don't dare - Chapter 1
"Nothing really, just Harry flirting around with another chick again" sa Louis och pekade på Harry som stod i andra sidan rummet och viskade något till en blond tjej i ett hörn. Att alltid se Harry flörta konstant med alla tjejer han ser - förutom dig - är otroligt jobbigt, speciellt om du har en stor crush på honom, vilket jag råkar ha.
"Like the usual then?" sa jag och trängde mig ner mellan Zayn och Liam i mitten av den svängda soffan.
"You look really beautiful today" sa Zayn till mig och jag granskade hans ansiktsuttryck noga. Vad ville han med detta? "You should go over and take her place" sa han och nickade bort mot Harry och blondinen. Jag bara höjde ögonbrynen och skakade på huvudet i protest.
"Come on Aubrey!"
"He will just think it's fun!"
"You can do it!"
Alla killarna ville nu att jag skulle gå fram till Harry och flörta med honom av någon anledning.
"Guys! I don't have a crush on Harry!" Alla lutade sig mot soffans ryggstöd och muttrade något som 'yeah right' och som 'like that's ever gonna happen'.
"Aubrey. Just look at you. Every time you see him with another girl you get that smile on your face like your hiding something and that something is actually a crush" sa Niall och pekade ett finger mot mig. "fake-smiles aren't pretty"
"Hi guys what are you talking about?" Harry kom helt plötsligt in i vår konversation, och han slog sig ner på en stol i närheten.
"We were just--" Jag kom plötsligt på att Louis säkert skulle säga hela sanningen, så jag avbröt honom och sa istället:
"--just talking about what a player you've becomed" sa jag och gav Harry ett av mina många, vackra leenden (jag ser ut som en flodhäst varje gång jag gör någon av dem och låt oss säga att det inte är vackert).
"Really? Thank you guys!" sa Harry och tog några av Louis nötter som låg i en skål på bordet.
"What? You want to be called a player?" frågade jag Harry medan ett litet charmigt leende letade sig fram på hans läppar och som fick mig att dö på insidan.
"Why not? It's really weird, but girls are mostly attracted to players" Sa han och höll hela tiden sina ögon på mig. Vad skulle jag nu säga ?
"Well not all girls are. In fact I know many girls who hate players" Harrys ögonbryn åkte upp till hans panna.
"Really, like who?" det märktes i hans tonfall att han inte trodde på mig.
"Like me" Det där irriterande, charmiga leendet kom tillbaka och Harry stoppade in ännu en nöt i munnen.
"Well, then. That's not a biggy, since I'm not aiming for you. I'll see you guys around, got to get home, mom is preparing special dinner or something. Bye" han vinkade av oss och sedan så försvann han ut genom dörren.
"Poor, poor Aubrey" sa Louis och sträckte sig över Zayn för att klappa mig på armen lite grann.
"Oh shut up" sa jag irriterad och försvann samma väg som Harry hade gjort för inte så länge sen.