"So how are things going otherwise?" frågade Harry mig när vi promenerade hem tillsammans. Det är nästan gulligt hur våra hus ligger mittemot varandra, vilket också betydde att jag och Harry är grannar.

"Just fine I guess, don't have a date for prom yet but... Guess I'll figure it soon..." Jag försökte få honom att fatta att jag ville gå med honom, men han var blind som vanligt. Men jag måste få honom att fatta att han ska bjuda mig innan han bjuder den där dumma Julie. Jag hatar att se Harry med andra tjejer, det får mig att känna mig så friend-zoned, vilket jag också är.

"Oh, that will be fine. There is always someone desparate enough" sa han och blinkade med ena ögat mot mig och jag dog på insidan.
Sluta klaga. Skulle inte du också dö på insidan om Harry freaking Styles blinkade mot dig? Just det.

"Do you know anyone in particular that is deperate enough to go with a pig like me?" Jag försökte få honom att kalla mig vacker genom att kalla mig själv en gris, men - såklart - så failade jag.

"Well, there's this guy called Jason. He's quite nice, he's in my chemistry class and he looks quite good too. I can talk to him about asking you if you'd like?" Jag stirrade på honom ett ögonblick för hans tröghet, innan jag rycktes tillbaka till verkligheten.

"Yeah! That'd be great, thanks" just nu, stod vi utanför våra hus och var redo att skiljas åt. Jag vinkade till honom innan jag sa: "Bye! See you tomorrow!" Jag fattar bara inte hur han inte kan fatta hur mycket jag faktiskt tycker om honom. Att han inte bara förstår vad jag alltid hintar till.

Jag kallade mig själv en gris, hej, kalla mig vacker.
Jag frågade honom om han visste någon kille som var desperat nog att bjuda mig till balen, hej, säg att ingen kille skulle vara desperat för att gå med mig och SÄG ATT DU KAN BJUDA MIG.

Åh kära tider, Harry Styles måste vara blind eller något.

_______________________________________________________

Hej! Jag bara undrar om ni har några idéer till denna fanficen? Något som skulle kunna göra den ännu bättre? Ha det sådär skitbra nu och säg gärna vad ni tycker :D

"Check it out! Prom is coming up!" sa Louis och pekade bort mot en plansch som informerade oss att vår bal bara låg två veckor ifrån oss. "Got a date yet Harry?" frågade Niall och kastade en snabb blick mot mig, men jag låtsades som att inte hela mitt liv låg på Harry's svar just nu, vilket det faktiskt gjorde. "Naah, I was thinking of asking Angelica, but then I thought Bianca, but then I remeber how she's so full of herself, so then I thought of Julie, who actually seem kind of perfect now that I think about it" han tog sig för hakan medan tänkte på alla möjliga tjejer han kunde bjuda, men såklart så var jag inte en av dem. "Have you guys seen her around? I haven't seen her today..." Utan någon som helst tvekan så nästan skrek jag ut: "I heard she's sick" Harry nickade bara åt det jag sa, men Liam såg såklart igenom min lögn och harklade sig lite lätt. När jag sedan såg Julie gå med några av sina kompisar längre ner i korridoren, så hoppade jag framför Harry och pekade ut i luften och sa: "LOOK A BIRD!" han kollade åt det hållet jag pekade medan jag såg Julie och hennes vänner gå igenom en dörr till ett klassrum, precis så att Harry inte kunde se henne. "Aubrey, we are inside, there aint not birds here" sa Harry och gav mig en konstig blick. "We are? Silly me, forgot we're inside" Jag gav honom ett sött leende innan jag ryckte lätt på axlarna. Vi började gå mot vårt klassrum igen. "So who are you going to prom with Aub?" frågade Harry mig och det var nu det gällde. Kanske var det nu han tänkte fråga mig? "I don't know yet, nobody has asked me...yet" Jag tittade förväntansfullt mot Harrys håll, men han verkade inte ha någon tanke på att bjuda mig. "Don't worry Aub. I bet Liam will ask you soon" Harry gav mitt ett snett charmigt leende och jag dog på insidan. Både av hans leende och för att han inte fattade! Det här är seriöst hopplöst! Jag vill ha Harry, men Harry tror att jag vill ha Liam och vems fel är egentligen det? Jo, självaste Liam. Jag känner för att döda Liam just nu. "Liam, can I talk to you for a sec?" sa jag och la mina armar i kors över bröstet samtidigt som jag gav honom en allvarlig min. "Uuuuuh, already problems?" retades Niall. Liam gav honom en blick innan han följde med mig längre bort i korridoren. "Why did you tell Harry that I was going on a date with you?" frågade jag honom frustrerat när de andra inte kunde höra oss längre. "To make him jealous" "Well that worked out great" sa jag sarkastiskt. "I'm sorry okay. I thought he would fall for it, but apparently he didn't. We just have to find another way to make him realize that he likes you" Liam tittade upp mot sin hjärna som om de skulle hjälpa honom att tänka. "What do you mean by making him realize that he likes me?" frågade jag medan jag skrynklade ihop mina ögonbryn. "ugh, Aubrey, you know what I mean. Deep down I know that Harry likes you, he just haven't realized it yet" jag skakade på huvudet. "Yeah right" var mitt svar innan jag vände på klacken och gick bort mot killarna igen med ett irriterat ansiktsuttryck. När killarna såg hur jag mådde så blev de alla förvånade och överraskade att jag var så arg. Louis var den första som tog till orda: "What happened Aub?" frågade han. "The date is off" Jag låtsades att jag var jätteledsen så jag gick fram och kramade Louis. Jag gömde mitt ansikte i hans tröja medan jag innerligt hoppades på att Harry skulle gå på min dumma lögn. Snart upptäckte jag att alla kollade på Liam nu som också hade kommit till gruppen. "Why?" frågade Harry Liam. Harry verkade riktigt förvirrad och som om han inte riktigt förstod vad som pågick. "Well, we just... don't like each other that way..." det var ganska klart för mig att Liam ljög och inte visste riktigt vad han skulle säga, men tydligen så såg inte Harry det. "Well, apparentley she did feel that way, look at her!" Harrys ilska steg när han såg mig gråta, eller fejkgråta kanske jag borde säga. När jag såg denna reaktionen, så grät jag bara ännu mer i Louis famn medan han strök min rygg. "Sorry I just..." Liam visste inte heller nu vad han skulle säga. "You just what?" frågade Harry irriterat. "Don't go asking a girl out if you don't know how you feel about her Liam and especially not Aubrey! She's special" Harry skrek nästan över hela korridoren åt Liam och detta fick mig att göra en glädjedans inom mig. Harry stod upp för mig, det måste vara något sorts tecken på att han gillar mig? "Aubrey isn't just some girl Liam. She's special, and we got to take care of her" fortsatte Harry. Åh verkligen ? Tack så mycket. Det får mig att känna mig så.... barnslig. Det får mig att känna det som att ni är mina barnpassare och jag kan inte ta hand om mig själv. "I am sorry Harry. I didn't mean to hurt her. Aubrey, I am so sorry if I hurt you" Liam vände sig mot mig, vilket betydde också att han vände ryggen mot Harry. Han gjorde en min som visade på att vi hade gjort framgång med att få Harry att upptäcka sin crush på mig. "You're forgiven Liam. And yeah... I just saw you as a friend so it's okay" Vi kramades och sedan så verkade Harry nöjd. Jag älskar Harry. Så himla mycket. Så fett mycket.

"Hey guys! What's up?" Jag gick in till rummet där vi allting hänger, och hittade alla mina favoritkillar där - Zayn, Niall, Louis, Liam och Harry. Vi har alla känt varandra sen sexan, så vi känner varandra väldigt bra.

"Nothing really, just Harry flirting around with another chick again" sa Louis och pekade på Harry som stod i andra sidan rummet och viskade något till en blond tjej i ett hörn. Att alltid se Harry flörta konstant med alla tjejer han ser - förutom dig - är otroligt jobbigt, speciellt om du har en stor crush på honom, vilket jag råkar ha.

"Like the usual then?" sa jag och trängde mig ner mellan Zayn och Liam i mitten av den svängda soffan.

"You look really beautiful today" sa Zayn till mig och jag granskade hans ansiktsuttryck noga. Vad ville han med detta? "You should go over and take her place" sa han och nickade bort mot Harry och blondinen. Jag bara höjde ögonbrynen och skakade på huvudet i protest.

"Come on Aubrey!"

"He will just think it's fun!"

"You can do it!"

Alla killarna ville nu att jag skulle gå fram till Harry och flörta med honom av någon anledning.

"Guys! I don't have a crush on Harry!" Alla lutade sig mot soffans ryggstöd och muttrade något som 'yeah right' och som 'like that's ever gonna happen'.

"Aubrey. Just look at you. Every time you see him with another girl you get that smile on your face like your hiding something and that something is actually a crush" sa Niall och pekade ett finger mot mig. "fake-smiles aren't pretty"

"Hi guys what are you talking about?" Harry kom helt plötsligt in i vår konversation, och han slog sig ner på en stol i närheten.

"We were just--" Jag kom plötsligt på att Louis säkert skulle säga hela sanningen, så jag avbröt honom och sa istället:

"--just talking about what a player you've becomed" sa jag och gav Harry ett av mina många, vackra leenden (jag ser ut som en flodhäst varje gång jag gör någon av dem och låt oss säga att det inte är vackert).

"Really? Thank you guys!" sa Harry och tog några av Louis nötter som låg i en skål på bordet.

"What? You want to be called a player?" frågade jag Harry medan ett litet charmigt leende letade sig fram på hans läppar och som fick mig att dö på insidan.

"Why not? It's really weird, but girls are mostly attracted to players" Sa han och höll hela tiden sina ögon på mig. Vad skulle jag nu säga ?

"Well not all girls are. In fact I know many girls who hate players" Harrys ögonbryn åkte upp till hans panna.

"Really, like who?" det märktes i hans tonfall att han inte trodde på mig.

"Like me" Det där irriterande, charmiga leendet kom tillbaka och Harry stoppade in ännu en nöt i munnen.

"Well, then. That's not a biggy, since I'm not aiming for you. I'll see you guys around, got to get home, mom is preparing special dinner or something. Bye" han vinkade av oss och sedan så försvann han ut genom dörren.

"Poor, poor Aubrey" sa Louis och sträckte sig över Zayn för att klappa mig på armen lite grann.

"Oh shut up" sa jag irriterad och försvann samma väg som Harry hade gjort för inte så länge sen.